Ett raderat människoliv......

Måste bara skriva om vad jag var med om igår. Skulle hjälpa en person med att hítta sin pappas grav. Han hade inte besökt denna på många år då han hade tyckt att det kändes för jobbigt. Jag vet ju själv hur det var för mig ett tag. Jag tyckte också i många år att det var jobbigt att besöka min pappa på kyrkogården. Nu hade jag verkligen peppat honom till att gå dit och jag skulle följa med. Han hade ett ganska tydligt minne av var den skulle ligga men vi hittade den inte trots att vi sökte länge. Till slut frågade vi en kyrkvaktmästare och han började gå igenom sin karta över gravarna. När han kom tillbaka så visste han exakt var den låg.........trodde han ja. Han åkte iväg ännu en gång för att titta på kartan. När han kom tillbaka fick vi beskedet att graven var uppsagd av den dödes styvfar och nu låg det en kvinna begravd på den platsen. Jag kan tänka mig att för dem som såg oss såg vi ut som två fågelholkar. Tusen frågor for igenom mitt huvud. Varför vill man bli av med en grav och utan att fråga en biologisk son? Är ett människoliv inte ens värt en plats på en kyrkogård efter 29 år? Hur kan en person som inte ens är släkt bestämma att en grav inte får vara kvar och hur tänker kyrkorådet? Det som skulle bli något fint och bra blev fullständigt kaos. Jag lovar att jag inte lämnar detta utan att ta reda på hur det här har gått till. Fortsättning följer.......