Sushi...mums

Varje månad är jag på utbildning 2 dagar i Malmö. De två dagarna betyder inte bara ny kunskap för mig. Älskar att sitta på tåget och studera folk och fundera på var de är på väg. Att åka tåg är verkligen avkoppling. Jag tänker varje gång att nu ska jag åka 2:a klass men när jag kommer in i tåget och ser alla människor som hostar och snörvlar ångrar jag mig direkt. När konduktören kommer så köper jag till en 1:a klass biljett. I 1:a klassvagnen är det så där lagom med folk och man slipper trängas. Ja....jag vet att det är ett säkerhetsbeteende men det struntar jag i. Malmö är en stad som jag älskar. Saknar så stadslivet ibland. Utbildningen i sig är väldigt intressant men det som jag längtar efter mest är att få äta sushi. Mmmm det är absolut det godaste jag vet och i morgon ska jag få göra det.

Att växa upp med en psykiskt sjuk mamma...

Har inte funderat så mycket på detta förrän en kollega på jobbet undrade om jag inte kände en sorg över att inte ha en mamma. Jo när jag tänker efter så sörjer jag ju faktiskt den mamma jag inte hade men inte den jag har. Var bjuden på kalas härom dagen och då satt jag och avundades genemskapen och värmen jag kände i den familjen. Min pappa var ju den som räddade mamma i alla lägen och när han dog -98 så föll allting för henne. Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om min mamma men det skulle ta dagar att skiva haha. En sak som nog kommer att följa mig hela livet är att jag alltid är så rädd för att inte ha pengar. Min pappa gav mamma pengar varje vecka till mat och kläder. Mamma skyndade sig att göra av med alla pengar utan att tänka på att vi faktiskt skulle ha mat och kläder. Följden blev att hon skickade mig och min syster till affären för att handla på krita, varje vecka. Aldrig att hon skulle gå dit själv och där stod vi som några fån som fick klart för oss att nu får ni snart inte skriva upp längre. Idag kan jag ju se det ur ett helt annat perspektiv och jag tycker verkligen syn om henne för att hon inte har någon sjukdomsinsikt. Hon skulle kunna leva ett rikt liv om hon fick den vård hon behöver.
Som du alltid sa mormor: vi kan inte göra något som så länge hon inte själv inser att hon behöver det.
Tänk, att det skall behöva ta hela livet att bli barn, och våga tänka ett barns tankar igen. Stora huvudfotiga tankar: Vad-är- livet-för-en -egendomlig-historia? Till exempel. Klok är jag inte, men förtvivlad, det är väl alltid något att vara!

Har hittat den.......

Den ultimata stämningshöjaren. Tiësto heter den. Nu behöver jag aldrig mer ha tråkigt eller känna mig nedstämd. Räcker med ett par minuter så är jag igång igen. Nu är det bara det att jag inte nöjer mig med ett par minuter utan snarare fastnar framför tv:n i timmar.

Mina hundar

Idag är jag trött. Äntligen ska jag vara ledig och det ända tills lördag kl. 15.45. Har roat mig med att se på mina hundar som efter mina älsklingar är det bästa som finns. De ger mig verkligen glädje i livet. Det är bara någon månad sedan jag köpte min "lilla" Grand Danois valp. Tyckte att min Goldenkille skulle få sällskap när jag är på jobbet. De har verkligen roligt tillsammans de två.

Hur gör man när man bloggar?

Nu du kära kollega är jag igång med att blogga eller vad jag ska kalla detta. Prestationsångest är bara förnamnet efter att ha läst din men jag ska göra så gott jag kan. Kan i skrivande stund inte tänka mig att någon skulle vilja läsa om mitt liv och mina åsikter. Den kommer förmodligen att innehålla allt om mina barn och hundar för det är ju det som är mitt liv. På tal om hundar tog jag en jättegullig bild i helgen. Var ute och promenerade i mitt nyfunna paradis "Åparken" med mina hundar då jag mötte några bekanta och deras lilla hund. De blev direkt kompisar men kunde tyvärr inte leka då storleken på hundarna var för stor.